som väntat ungefär (krönika efter omgång 9)
Allsvenskan är nu nio omgångar gammal. Vad finns att säga?
Tittar man över allsvenskan i skrivande stund alltså i början på
juni när i stort sett samtliga lag har spelat nio matcher. Tycker
väl egentligen att allsvenskan i år än så länge är helt befriad från
överraskningar. Ja, nästan i alla fall. Att lagen från vår kungliga
skulle sitta i toppen är ju ingen överraskning. Att sedan
västkustarna Helsingborg och Halmstad hakar på känns logiskt. Och
att Enköping och Öster är parkerade i botten är heller ingen knall.
Finns det inga lag som faller utanför de ramar alla proffisionella
tyckare sätter upp?
Tja, Malmö tycker jag nog borde kunna haka på bättre i toppen.
Trodde nog att herr Prahl skulle kunna höja lägsta nivån på
skåningarna. Att Ijeh är skadad är ingen ursäkt till så många redan
bortkastade poäng. Herregud utnämner man sig till topplag måste man
ju klara av en skada på en spelare. Men man tar sig dock i kragen
och klättrar när nigerianen kommer tillbaka. I samma andetag som jag
skrev det så kom frågan: Hur klarar sig Djurgården när Källström
nappar på ett proffsanbud? För det kommer han att göra. Visst har
dom en bred och spännande trupp men dom vinner inte allsvenskan utan
Kim. Så är det.
Örebro har ju faktiskt överraskat positivt. Än så länge. Närkingarna
får omotiverat mycket skit för sitt gnetande. Men krasst och
klychigt, man skall ta poäng i fotboll. Örebro slutar sjua. Så är
det.
När det gäller Göteborgslagen så har ju i alla fall inte Örgryte
rosat marknaden. Saknaden av Stefan Källander är stor men när man
får tillbaka Jeffrey Aubynn och brassarna hittar tillbaka till sina
positioner kommer man att klättra. Örgryte slutar femma. IFK då?
Visst är Bosse Johansson ett bra val och man kommer inte att behöva
kvala i år. Men mycket mer än så blir det inte. Förra veckans
resultat stödjer det då man uppvisar en effektiv och publikfriande
fotboll i derbyt för att sedan följa upp det med en medioker och
onödig förlust i Borås. Senaste årens Göteborgsvärvningar skrämmer
inte. Men Hasse Blomkvist kommer att blixtra till. Så länge han får
vara hel. Så är det.
Skall jag ge mig på en gissning kring vem som får äran att höja
bucklan i oktober.
Först tänker jag Djurgården. Men endast om man får behålla Kim
Källström & Johan Elmander. Sen brukar ju Champions Leuge oftast bra
strula till det för svenska lag.Tänker främst på fokuseringen.
herbal supplements and drug testing Halmstad kan även de hävda sig. Man sitter på allsvenskans bästa
centrallinje med Tommy Jönsson i spetsen. En spelare som tydligen
aldrig får för sig att göra en dålig match. Ettrige Tomas
Zwirgzdauskas, evighetsmaskinen Turbo Svensson, elegante Micke
Nilsson och sensationen Igor Sypniewski kompletterar utmärkt. Dock
faller man in i oförklarliga svackor vilket kan ha att göra med den
ängslan som finns i föreningen menar Jonas Thern. Detta har man inte
råd med om man skall hålla hela vägen. Ekonomiska krislaget
Helsingborg kommer att hålla sig i toppen det ser Alvaro Santos,
Christoffer Andersson och Ulrik Jansson till. Man är dock ojämna och
att säga att det ekonomiska tjafset inte påverkar är naivt. Men man
kommer ändå att husera precis under topplagen.
I stället säger jag AIK då det känns som att Richard Money är den
tränare som slutligen gjort ett lag av alla individualister. Köpet
av Håkan Svensson ger trygghet. Och någon gång måste ju spelare som
Mats Rubarth blomma ut. Vändningen i derbyt skvallrar även att man
har den nödvändiga moralen i år.
Hammarby har gått och blivit ett strukturerat lag med Linderoth på
bänken. Med Karl-Oskar FjØrtoft och Kennedy Bakirciogloü på mitten
finns kvalitén men tror ändå inte att det räcker fram hela vägen.
Landskrona hade sitt år i solen det förra. Janne Jönsson gör ett bra
jobb nere i Skåne och han har förutom irrationelle Alexander
Farnerud ett gäng ungtuppar som kan överraska. Men i år är man inte
lika stabila och motståndarna är förvarnade.
Sundsvall och Elfsborg krigar på i det tysta. Man kommer att ta sina
nödvändiga poäng men inte mer än det. Nykomlingen Öster åker ut
igen. Inte ens en i juli hemvändande Peter Wibrån kan ändra det. Så
är det. Enköping kommer även de att ta någon skrällseger men lämnar
man jumboplatsen någon gång blir i alla fall jag sn
Alltså ser allsvenskan så ut här runt klockan 19 den 26 oktober.
AIK, Djurgården, Halmstad, Malmö, Örgryte, Hammarby, Helsingborg,
Örebro, Göteborg, Elfsborg, Landskrona, Elfsborg, Sundsvall, Öster,
Enköping. Så slutar det.
Även jag är barnsligt förtjust i listor så varför inte avsluta med
en där jag listar de för tillfället mest färgsprakande inslagen i
vårens allsvenska:
1. Igor Sypniewiski. Halmstads polack har en förmåga att se mål i
alla lägen. Han vinner skytteligan. Så är det.
2. Kim Källström. Han leder skytteligan låt så vara att han även
slår straffarna men ändå. Kim är allsvenskan mest komplette spelare.
Så är det.
3. Zoran Lucic. Visst gjorde han bort sig i spelargången efter
derbyt. Ger man så tar man Zoran. Men han är en kaxig färgklick
bland allt för många gråa tränare.
|